Arabisk poesi

Ett av de största namnen i arabiska poesin är Jalal al-din Rumi han levde mellan 1207 och 1273. Han tillhörde även folkslaget hazarer.
Utom att han var bara ett stort namn i arabisk poesi var han även ett av de största namnen i världslitteraturen. Han föddes i Balkh men växte upp i det dåvarande Seldjukiska riket som tillhörde turkarna.
Han hade inte mycket skydd när han var ung och staden han bodde i var även med i strid. När han var på toppen av kärriären träffade han Sham som enligt legenden över en natt omvände honom till en berusad gudförälskad och fick honom att dikta tusentals verser poesi.
När Rumi dog grundades det en ord av hans son och lärljunge vilket bar arvet vidare.
Rumi var också gift två gånger hans första äktenskap var med Gauhar Khatun som var från Rumis hemtrakter efter att hon dött gifta han sig med en kristen kvinna som hette Kera Khatun, från detta äktenskap fick han 2 barn som hette Sultan Walad och 'Ala ad-din Mohammed.
Det sägs att 'Ala ad-din låg bakom ett mystiskt mord men det är ganska ökänt.
I Rumis dikter beskriver han Gud som älskad och förhållandet mellan människan och Gud är som ett kärleksförhållande. I väst har han varit en symbol för interreligiös tolerans

Detta är en av hans fyraradiga rubai
"Bortom ateism och religion finns en öde plats.
Våra liv möts i denna öde plats.
Gudskännaren beträder ödemarken och ser
att ingen ateism och ingen islam finns -
inte ens heller något nästkommande."

Alla hans verk har översatts till svenska av många olika översättaren

            Rumi fick även en fin grav i Konya, Turkiet 

Det fanns även en annan ganska känd Arabisk poet som hette Abu Nuwas han föddes ca. 757 och dog 815. Han var mästare på arabisk poesi och han har ett rykte kring sina sånger och dikter som handlar om vin och behagfylla ynglingar. Han har också själv blivit omskriven i litteraturen och är med många gånger i Tusen och en natt.

Han hade stor influens på många författare efter sig. En av hans kändaste dikter beskriver det dåtida storstadslivet i Bagdad staden som han senare dog i.

Censorer har väckt mycket intresse hos honom för att hans utryckfullhet ännu är förbjuden inom islam.

Ända till 1900-talet var alla hans verk fria från censur men 1932 censurerades lite av honoms verk i Kairo.

Egypten beordrade även brännandet av 6000 av hans böcker för att de innefattade homoerotisk poesi. En krater på Merkurius har även namngetts efter honom